Tandläkarskräck är jobbigt
Ungefär en vecka innan det är dags att gå till tandläkaren så börjar det. Jag blir alldeles spänd och kan till och med uppfattas som otrevlig av de som inte känner mig. Det är nervositeten som gör det och jag får kalla kårar längs ryggen bara av att tänka på att besöket närmar sig. Tre dagar innan så är skräcken fördubblad och jag börjar leta efter saker som kan göra att jag kan ställa in. På något sätt lyckas jag för det mesta att inte ställa in, men ibland blir det bara för mycket för mig och då säger jag att jag är jätteförkyld eller att jag har fått influensa eller nåt. Allt för att slippa gå till tandläkaren.
Är jag barnslig?
Ja, lite kanske men det är så läskigt att gå till tandläkaren. Jag har suttit och läst på sidor som http://www.hålitänderna.se där man kan hitta tips på att undvika hål i tänderna, men också läsa om sånt som gör att tandläkaren inte känns fullt så hemsk. Jag är ju smart nog att veta att det är helt irrationellt att vara rädd, men jag tror det hela beror på att man inte har någon kontroll över situationen. Och ljudet... Den där borren som surrar är det hemskaste av allt! Inte för att det brukar göra ont eller så, eller ja. Det beror väl på att jag tar lite lugnande innan jag går dit, och ett par värktabletter. Helst av allt vill jag bli av med min tandläkarskräck, men jag vet inte hur.